Lyriken är lika gammal som jorden. Våra förfäder diktade och sjöng vid elden, och jagade och odlade med hjälp av sånger. Vi människor har alltid diktat, både barnsliga dikter och högtravande elegier, och vi har lekt med rim och ramsor.

Jag vill bjuda er på en resa världen runt med hjälp av dikter, från Eufrats och Tigris floder till Bibeln och Höga visans vackra klanger; från Sapfos sofistikerade hovsånger till vår tids avantgardistiska poeter, surrealister och sökande.

Ana L. Valdés

Genom tiden har vi sett dikten som vapen, dikten som kärleksgåva och dikten som satir och hå. Dikten får alla i ett sällskap att känna sig väl till mods; dikten tar emot ett önskat barn; dikten tar farväl att en kär vän. Det finns dikter för sorg, dikter för glädje och dikter för att få själen att hitta frid.

Jag är ett barn av flera språkliga traditioner. I mig samlas Spanien och arabernas medeltida romaner, Tysklands och Sveriges lyriktraditioner och Latinamerikas eldiga diktare, nobelpristagarna Gabriela Mistral och Octavio Paz.

Jag bjuder er som medresenärer på min egen resa, från Neruda till Karin Boye och Ekelöf; från Cesar Vallejo till Anne-Marie Berglund och Birgitta Trotzig; från Roberto Mascaró till Lars Raatama.

Min idé är att vi ska läsa några gemensamma böcker och få inspiration och ledning, samt skriva själva och läsa varandras alster. Vi ska tipsa och råda varandra medan vi skapar, både individuellt och kollektivt.